Jag gav ut min första bok i oktober förra året.
Det är en självbiografi som heter "Att alltid känna sig ensam."
Den boken gav mersmak så i våras började jag skriva på min nya bok. Denna gång ville jag skriva en roman som skulle handla om Marias väg genom livet. Berättelsen innehåller både sanna och påhittade historier.
När jag var klar med några kapitel skickade jag dem till Patric på FramSteget Bokförlag. Eftersom han gav ut den förra så hoppades jag att även denna skulle falla honom i smaken. Patric svarade ja och det var otroligt skönt. Det gjorde mig trygg och varm i hjärtat. Nu kunde jag slappna av och fortsätta att skriva.
Redan från början kände jag att boken skulle delas upp i två böcker. Jag skrev alla kapitel i den ordning som de skulle vara. En del av dem var lättare och en del betydligt svårare. Ibland kom det tårar när jag återupplevde gamla minnen. Dessa tog längre tid att skriva eftersom många känslor väcktes till liv och det var svårt att finna de rätta orden. Därför har jag blandat innehållet med ren fiktion. Jag ville åstakomma en spännande och läsvänlig bok.
Det var mycket enklare att skriva denna bok än den första. Här kunde jag leka mer med ord, testa mig fram och laborera med olika meningar. En friare känsla och ett friare sinne. Det var riktigt roligt och spännande att hitta på historier och de olika aktörerna.
När jag var någorlunda nöjd med alla kapitel bad jag en nära vän om hjälp. Jag ville att någon skulle läsa igenom dem, rätta till ordval, meningsuppbyggnad och ta bort onödiga ord och upprepningar. Vi bollade idéer, synpunkter, funderingar och förslag. Vilket var till en stor hjälp eftersom man blir lite insnöad och enkelriktad. För mig är det lättare att höra någon läsa min skrift för då hör jag hur det låter, vad som känns fel och rätt. Efter det momentet ändrade jag allt som kändes galet och onödigt.
Jag skickade iväg den kompletta filen till Patric som omedelbart började arbeta med den. Det blev några vändor fram och tillbaka innan båda kände sig nöjda. Men det gick betydligt snabbare denna gång eftersom jag släppte lite på kontrollen. Jag vet ju av erfarenhet att Patric alltid gör ett proffsigt jobb.
Även denna gång frågade jag Mimmi Hjortmyr om hon ville göra omslaget till boken. Jag hade tur för hon tackade ja. Utan att ens ha läst ett ord ur/av berättelsen lyckades Mimmi åstakomma ett otroligt vackert och tilltalande omslag. Hon fick endast titeln av mig. Jag gav henne fria tyglar för jag visste att Mimmi skulle klara av den uppgiften. En sak är då säker, jag har verkligen annorlunda omslag som sticker ut och inte påminner om någon annans. Det är jag mycket stolt och nöjd över.
När allt var klart förvandlade Patric mina kapitel till en färdig och läsklar bok. Det är faktiskt så att det känns lika stort denna gång.
